Som jag har längtat

Nu är det inte alls många timmar innan jag får träffa mina kära föräldrar. De senaste dagarna har bara tårarna trillat ner längst mina kinder när det har varit något som har gått mig emot. Men nu tror jag att det kommer att bli ännu mindre av detta när dom kommer hem. Tur att Micke är mitt stöd och han finns där och hjälper mig och stöttar mig. Han är en pärla och han är jag verkligen rädd om.

Nej nu ska jag ta och göra lite nyttiga saker innan jag ska bege mig till andra sidan älven och välkomna mamma och pappa dock inte med någon röd matta men ack så många kramar det kommer att bli. Att inte ha fått träffa dom på 2 veckor känns som en evighet.

Gjorde ett konstaterande då jag pratade i telefon med min kära vän Frida idag. Jag skulle aldrig kunna flytta till Göteborg det skulle bara inte gå, jag skulle sakna mamma och pappa för mycket. Jag tycker att du gör det bra som klarar av att bo där.

Puss puss